Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty allt vad skönt, som jorden gav,
Skall en gang gå i grav;
Men kärleks tro på livets hav
Kan aldrig nånsin gå i kvav,
Och därför kärlek är
Det skönsta jorden bär.»
— Nej, men Frosten! sa Gertrud. Jag tycker du
skulle ha någon försyn ändå att tvivla på mig.
Och så började tårarna komma.
— Du kan aldrig säga att jag har varit flyktig av
mig eller hållit kurtis med varken den ena eller den
andra. Och är det så, att det inte är Herrans vilja att
vi skola ha varandra, så kan du tänka på den andra
versen, du:
»Men om ej här på jorden
För hjärtats varma hopp
En morgonrodnad rinner opp.
Om rosen dör som knopp;
Så skall uti ett bättre land
Hon räcka mig sin hand,
Och på en lugn och stormfri strand,
Där ingen sliter hjärtats band,
Med Anna glad och fri
Jag evigt ett skall bli.»
— Nej, nu blir det gu rent för ynkeligt, sa jag. Det
är värre än när klockaren sjunger Sankevs sånger.
Nu skall jag säga er nånting. Vänten nu till
Pettersson har sjungit rent ut, och snacken så om alltihop
för moster. Ger hon så inte med sig, så ska vi hitta
på något hyss och lura handlaren — han har lurat
»sina medåterlösta» så titt. Det är klart, ni två ska ha
varandra: kommer du inte ihåg, Gertrud! sa jag,
vad där står i visan om häradsdomarns Ola och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
