Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men moer så1 på Bengjta
Att humm sitt hjärta mist — te sist —
A Häradsdomaren dömde
Att, som det skett med list,
Så skulle Ola ta’na — ’ja!’
Å alltid sien2 ha’na — ja!!
För (/en, som ha sitt hjärta mist,
Ska tjuven ta te sist!»
Ja, så måste de ju grina, och Gertrud sa: »Ni ä
alltid rolig, Sven!» — »Ja, de säga så!» sa jag. »Se
hela livet är ett glas julaöl, ska, jag säga er», sa jag.
»Fradgan pyser och dansar på kanterna, och det är öl
det också, fast där ä mycket munväder i det, men
humlen lägger sig på bottnen — den känner bara den
till, som går på djupet. Vad skulle du säga, min käre
Frosten, om ditt käraste låge tre alnar under
jorden? Då kunde du ha något att jama för. Ung och
rask och kan få se hjärtevännen var dag, som vår
Flerre ger — nej, opp med hakan, pojke! sa jag.
Så kom Johanna in.
— Tack för kaffet! sa jag. Ditt kaffe är vått, som
duger.
Hm, ska det vara råg, så ska det vara råg och
inte agnar, sa hon.
— Det var ett av de gamla ordstäven, sa jag. Men
sant är det, ty tomma nötter och) skräpp och slödder
är som svullna fötter — det ser stort ut, men är
ingenting i sig själv.
— Jag väntar Pettersson i dag, sa hon. Du har
väl svept sängtäcket väl om kaffepumpan, Gertrud?
Det är en man, som nitälskar för Guds rike och söker
hans rättfärdighet, sa hon trohjärtat till mig.
1 Såg; 2 sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
