Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med varandra, ty i sällskap taltes de aldrig vid, utan
undveko varandra på allt sätt. Och det gjorde mig så
ont, ty vid Kersti hade jag fäst mig redan då jag
gick i rektorskolan i stan, där hon då var och lärde
sy kläder. Och när jag sen slutat skolan och gått
igenom Alnarp och kom hem och skötte gården för
mor, var Kersti nästan den enda flicka jag talte med:
till dans har jag aldrig gått och hemma kom sällan
någon främmande.
Men med henne var jag samman i sångföreningen,
och hennes far var med både i biblioteksforeningen,
diskussionsforeningen och skytteföreningen, så att jag
titt hade ärende hem till honom i skolan, och då
träffade jag ju också Kersti.
— Det var visst ett förskräckligt bry att vara
styrelseledamot, för nästan var dag hade han någonting att
rådgöra med far om! sa landstingsmannens hustru
leende. Jag riktigt ömkade honom ibland.
— Därför hade du mest alltid en kopp till mig,
för se, då skulle Idu ju också sitta med till bords, huru;
ogärna du ville och hur utledsen du var pä mig, mor
lilla.
— Nu får jag visst ut till min stek! sa hon muntert
och försvann, men återkom strax.
— Det var ett eget förhållande med vårt tycke för
varandra, fortsatte landstingsmannen. Vi talte mycket
samman om alla möjliga frågor, och mycket om
kärleken också, men vi talte aldrig ett ord om vår egen
kärlek. Vi visste var för sig, att våra hjärtan hade funnit
varann, att inga kunde så förstå varann som vi och att
vi behövde varandra för livet, men löften utväxlade
vi ej, kysstes aldrig, och ett fast handslag var oss nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
