Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan. Nej, tacka inte mig — det är hans far, som
gett honom livet för andra gången!» sa han. Se det är
att skynda sig för livet det!
Hans ord gjorde ett gripande intryck och fruntimren
voro bleka av rörelse. Somliga hade tårar i ögonen.
— Så du har sprungit för en pojke — jag har gått
mig till en kvinna. Ja, det är sant, och eftersom det
är min bröllopsdag i dag, sa landstingsmannen, så kan
jag ju tala om hur det gick till. Men det kan jag säga
att om någon gått för livet, så är det jag.
Och det på själva julafton ändå.
Så här gick det till. Lyss nu efter, mor, och rätta
mig, om jag skulle slå för stora dalkarlar i gubbarna
här. Har jag aldrig talt om det för någon annan förr,
så har jag berättat dig det så mycket oftare, så du bör
ha reda på det.
— jag kan inte lyss på dig med mer än ena örat,
för det andra får jag ha i köket på steken.
— Sä långa öron har ingen kvinna och minst du,
mor! Jo, låt mig se nu hur jag ska börja!
Hela efterhosten hade mor — ja, inte du, mor,
utan min egen mor — gått och varit »mutten», och ju
närmare jul det blev, dess muttnare blev hon. Inte för
hon grälade eller så„ men hon sa nästan ingenting och
det var det värsta av allt — helst där var ju ingen mer
därhemma än vi två och tjänarna. Hon hade annars
alltid varit så munter och glad och snackesam, så jag
trivdes riktigt bra hemma, fast där inte var syskon
eller vändes några jämnåriga, men nu började där
bli tråkigt som när där står lik på ett ställe. Och jag
förstod så gott att det var för Kerstis skull — jag
anade att hennes far och min mor hade något otalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
