Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND GRIFTER.
ETT BLAD UR HOVERIETS MÖRKA SÄGNER.
Med Eddan i hand satt jag på den väl vårdade
lilla kyrkogården. Där var så fridfullt: bin och humlor
surrade muntert kring blomsterkullarna och utanför
järnstaketet utbredde sig den bördiga slätten lik en
mångfärgad, rutig flossamatta. Boken föll ned på
gravstenen, och jag försjönk i drömmar.
Då trängde till mina öron ett samtal.
— Är det du, Svanberg, som går här och styltar?
Det var en grov och rå, sprucken kvinnoröst.
— Ja, men är det så, Margreta! svarade en pipig,
gäll gubbstämma.
Jag reste mig sakta och igenkände gamle ringaren
Svanberg och Margreta i fattighuset.
— Är det på gamle patronens gravställe du går och
gör fint, Svanberg?
— Å, inbilla du dig inte bänkavälling, tös! Om den
såge ut som en galgbacke, övergrodd med nässlor
och tistlar, eller om ugglorna byggde bo i hängasken
över hans huvud, skulle jag inte röra ett finger.
Patronen! Så länge han gick här på jorden, gjorde han
inte sin nästa så mycket gott som en kunde lägga på
nageln; folket betraktade han som slavar, och ingen
kan stå vid hans döda mull och säga, att han lät
dem leva i vällust och nöjen, så att de glömde vilken
jämmerdal jorden är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
