Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sörja är bättre än le, var alltid hans valspråk,
när det gällde — andra.
— Ja, men bra grann och trevlig var han ändå — å!
— Ah ja, mot torpartöserna kunde han vara vänlig
nog — om de sågo någonting ut, förstås. Ormen
krumbuktar sig, Margreta. Det har han gjort ända ifrån
första Mose bok.
— Ja, patron var nog led med det, förstås. Det fick
ju din Karna erfara, fastän en tös alltid har sig själv
att skylla.
— Visst har hon det. Hm! Undras mig just vem
du skulle haft att skylla, om du hade haft ett sådant
ansikte som hon och inte varit en sådan skogskrabba
som du är!
— Men han kunde vara godhjärtad också! Så mild
han var!
— Godhjärtad, ja. Visst kunde han det. När han
lånte bedragare pengar — det kom nog fram, när
baronen blev fast för de där egendomsköpen. Eller när
han tömde plånboken för att tysta ner processen om
de falska namnen — man har hört både ett och annat.
Han var visst godhjärtad — på bara en kväll strök
där i »smällkork» så mycket som fyra torpare betalte
på ett år för sina usla jordsnibbar; dan efter kunde
han köra ut ett par stackare på backen med ungar och
käringar, om han hade ont i skallmejan efter gillet.
Jag har varit här i socknen i sjutti år och på gården i
fyra och femti; jag känner hur många värnlösas tårar,
som ha ropat till himmelen över det Gudsgisslet, som
där står i Profeten. Sen jag hade slitit ut mig som
fördräng i tretti år, blev jag uppsagd; alla åren hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
