Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag strävat i svett och möda och drivit upp jordbruket
— han tog pengarna och levde upp dem — det var hans
rätt. Det var väl hans rätt att köra av mig också, när
jag var utschasad och styvben t, förty Herren Sebaot
tiger. Hade jag varit ett gammalt ök, så hade rackaren
givit mina ben frid och ro, men nu var jag bara en
människa — inte försäkrad i något bolag, och skinnet
var ju ingenting värt. Men jag hade sex små barn att
vara både som far och mor för — därför ödmjukade
jag mig och grät så att jag till slut fick sitta i stugan
på nåder. De tårarna ska han ha igen på domedagi
tusenfalt, du Margreta. Och en sådan stuga — den var
inte värd en ärlig mans tår: tunna väggar och inte
tak, men ändå skulle jag göra två dagsverken i veckan
på gården, och i höstetid skulle jag arbeta mot halv
dagspenning, när där sändes bud efter slaven. Då
feltes jag ett i sexti, du Margreta!
— Ja, du har gått mycket igenom, Svanberg: din
kvinna körde de ju över, så hon blev aldrig till
någonting mer — inte länge fick hon ligga och våndas, som
väl var, och ditt minsta är dövstumt —
— Ja, han kommer då, inte i skada för munnen; han
är lyckligare än hans far. Lycklig är den, som slipper
att höra!
— Och så Karna, som kom så illa ut!
— Jöss, hon hade sig själv att skylla, ju? Varför
växer där blommor i patronens hage om inte för att
plockas och slängas, när de ha vissnat? Va? Ha ha ha!!!
— O, det riktigt isar i ryggmärgen, när du
skrattar på det viset!
— Å, nej väl!!! Du tar väl aldrig och dånar av?!
När så patronen började bli riktigt galen, skulle de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
