- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
168

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det galnaste var ändå »Pajas». Där ligger ett hus,
som nästan ser ut som en stor sädesharpa. Ytterst står
en påfågel — inte levande, förstås, utan konstgjord —
och när han slår ner sin stora stjärt, syns där ett helt rum
bakom. Och där hade de »Pantemin». De sade inte
ett andans ord, utan bara fäktade och slogo med
armarna, och »pajas» var den värsta. Han var alldeles
övermålad med vit krita och hade vita kläder, och
munnen drog han ända upp till öronen. Men en sådan
människa till att kunna hitta på hyss och »tosaforor»
med både sin husbonde och andra, har jag aldrig hört
eller tänkt — han var värre än handlarens bokhållare.
Och så slutade alltihop med en stor målning, där tre
änglar sutto, och solen gick upp bakom dem och det
var det grannaste jag har sett — det är som solen
bak Iföklack en sommarmorgon. Martina sa, att det
var nån slags bindgalen eld eller vad det hette,
men vad det var — grant var det, och jag kunde inte
låta bli att gråta.

Det är förunderligt vad allting blir storartat i
synnerhet i städerna! Ni minns karusellgungan som de hade
borta vid Fisktorget i Kristianstad förr i världen? Det
tyckte man ju var den största förnöjelse man visste, hur
yr man än blev i skallen. I Tivoli fanns där gungor,
som gingo med ånga liksom lokomotiven: några voro
riktigt som gungande skepp och musik var där som
dugde. Och en gunga var där med riktiga luftballonger
sådana som stå i naturläran och där kom man högt
upp i luften som Nosaby kyrktorn och lite till. Och där
var någonting som hette rutschbana: där gick det först
neråt, och sen uppåt, när man hade kommit i farten.
Fasligt fort går det, när de flänga fram med kanonerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free