Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DYR ED.
Vilket yrke skulle väl bättre kunnat passa gamle
muraren Stenströms starke Sten än att bli stenhuggare?
»Stenhuggaren Sten Stenström», det låter allt lite
stiligare än »Stenhuggaren Mattis Blomstergren»! Men
så äro också hans gravstenar därefter: don efter
person! brukade Stenström säga till sina vänner.
Han hade också i sina dar varit en riktigt fin karl,
Stenström.
Han hade huggit flera av de vackraste gravstenarna
på Hönslösa kyrkogård, och än var det hans största
förtjusning att stå där och se på sina händers verk
om söndagarna och för en lyssnande skara av kvinnor
och pojkar förtälja huru gräsligt mycket besvär han
haft med marmorskivorna. Var och en kunde själv i
sin psalmbok se efter hur var bokstav var riktig, »rak
i ryggen och inte dinglig varken hit eller dit!» Inga
svansar eller blomstergrenar, som voro »hälften
hund och hälften tasse» och inte hörde mer till
bokstäverna än mjölgröt till stekt sill. »En kan brodera en
bokstav tills han blir rakt förstörd av bara grannlåt!»
sa Stenström.
Och så lade han till, att en ädlare konst än hans
funnes inte och ingen svårare heller. Hans konstverk
varade livet ut och lite till — »det kan man inte säga
om en hel hop storverk här i världen!» sa Stenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
