Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— de kallade det för Stenhuset, strax jag flyttat
in. Bara de inte hade så mycket ohyra till inhyrning i
de uppsluppna sömmarna! Men jag håller dem från
mig och Gud nåde den, som går och sätter sig i min
hörna i karlastugan! Strax skulle de förstås vara nosiga,
men nu har jag dunkat dem lite var, och det hjälpte vad
det kunde. Så ger jag dem en pris snus, och det gör
resten — fattiglappar ä ju mycket bättre att dras med
än fint folk. Men dem gör en sig inte bekant med
förrän man är tvungen för logiets skull.
— Nej, nej.
— Han tror kanske att jag varit ett svin i mina dar
och att det är därför jag sitter på fattighuset?
‘ — Hm! Nää! Stenström har kanske legat mycket
sjuk?
— Aldrig! Inte gett en doktor eller en apotekare
fyra styver, och kvacksalvare har jag gett hin! Se bara,
sådana armar!
— Ja, det är don som duger!
— Nej, si, jag har varit för god — för dum, vill säga.
Ty vara beskedlig är det galnaste en kan ta sig till —
nej, var tilltagsen i stället!
— Stämmer — på sitt vis!
— Se, där var en, som låg mig ömt om hjärtat
engång i världen–––-
— Åhå, olycklig kärlek! Jag anade just —
— Han vädrade en kärleksroman förstås. Men, se,
där nosade han på galen nässla. Nej, det var min
syster, se, det var det. Jag ville henne så väl,
kantänka. Men den som högg i sten den gången, det var
jag. Se, det är en egendomlig sak, att det inte finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
