- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
184

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin dotter och sen han kommit bort till vägen, sa han
till Mårten: »Du är ett drankanöt! Varför drog du inte
opp barnet?» »Det var inte mitt barn!» mente
Mårten. »Åsna!» sa prästen. »Och så såg där så glatt
ut — jag trillar alltid när jag kommer på is!»

— Hade han inte varit den sölepölsa han var, du
mor, så hade det väl inte varit vi två, som varit gifta
nu, va? Jag tycker jag har hört nån gång att han
gick och »slog skank» för dig i världen, va? Nu kan
du väl tala om det sen han döder är, för fastän jag
är ett gammalt, argt och skröpligt beläte, så lever jag
ju ändå. Bättre en levande hund än ett dött lejon, står
där nånstans. Hade du varit Mårten Makligs kvinna,
hade du varit änka nu. Och jag tänker att du står ut
med ditt huskors lite till.

Den gamle log ett trohjärtat leende och där kom
ett par skälmaktiga rynkor i mungiporna.

Jooo. Nog var det både min fars och hans fars
mening att Mårten och jag skulle bli ett par. Själv
kunde jag bra med honom — snäll och vänlig och
lugn var han i ny som nedan. Men han kom sig ju
aldrig före. Här sprungo friare från öster och väster,
men alltid tyckte far jag skulle vänta.

Så engång gamlingen och Mårten voro här, frågade
far, om det inte var Mårtens mening att engång sätta
benen under eget bord. Men fast far talte ganska rent
ut, svarte Mårten varken j a eller n e j, så att far
blev liksom lite stött i stolthetskanten och svor på —
sen de hade gått — att aldrig i livet han mer skulle
bjuda ut någon av sina döttrar — till en sådan en
frusen kålstock åtminstone. Sen kom du strax efter.

— Och så var det klippt! Jag var nästan lite rädd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free