Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skulle fått nej, men jag tänkte: våga vinna!
Jag hade ju alltid haft ett gott öga till dig — på
den tiden var du minsann en grann tös.
— Mårten sa det också till mig på vårt bröllop.
— På själva bröllopsdagen?! Det var mig som
djä-siken! Det har du aldrig talt om för mig, mor! Vad
sa han?
— Jo, han kom bort till mig ett slag, när du var
oppe och dansade. »Så nu är d u gift?» sa han. »Det
stämmer och välkommen efter!» sa jag. »Det var
fasligt vad du hade bråttom!» sa han, när han hade
stått lite. »Å, jag är fem och tjugu i rappet!» tyckte
jag. »Jag är snart tretti, jag!» sa han. »Ja, det är
ingen tid att förhala», mente jag, »raska på innan
det blir för sent!» »Du kunde allt väntat lite till!»
sa han. »Vem skulle jag väntat på?» »På mej!»
»Såå? Hm! Hade du velat gifta dig, hade du ju gärna
kunnat göra det för flera år sen!» »En ska inte
förhasta sig, en kan tids nog få bekymmer! En vet
vad en har, men inte vad en får! Där ä ingen ko på
isen!»
Jag kunde inte låta bli att skratta.
»Det var annars, uppriktigt sagt, min mening att
du skulle blivit min kvinna!» sa han om en stund.
»Jaså! När då?» frågte jag lite försmädligt. »Å, där
var ju ingen ko på isen» — —
Med detsamma kom du och så blev det slut med
snacket.
— Håhåhå! Det ser, djäsiken i mig, ut som jag
hade kommit i grevens tid. Nu minns jag, att du såg
så olycklig ut när vi kommo på tu man hand om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
