Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvällen — jag förstod inte då, att du hade börjat
ångra dig och sörjde Mårten Maklig! Hm, hm!
Och så klappade han skämtsamt hennes skrumpna
kind.
— Jo, jo! I blindo man väljer och valet en kväljer!
Så ett par år efteråt var det Mårten, som stod på
den heta stenen.
— Och du, som gick och sörjde, kan jag tro, va?
— Grymt, gräsligt! Men vad jag inte kan förstå
hur Marta fick honom att fria; hon var ju ändå bara
en tjänstflicka och Mårten såg allt en smula efter den
snöda mammon också.
— Jo, hon hade tjänt där i flera år och fäst sig vid
Mårten, den stuten. Det påstås, att hon fick honom
genom en risgrynskaka — ja, det har du väl hört?
Där var mycket prat om den saken på sin tid!
— Nej, det har jag då inte. Var Mårten en sådan
matgud?
— Inte för resten, men han var spritt galen i
risgrynskaka, och ingen i hela häradet kunde laga sådan
kaka som justament Marta,
— Det tror jag nog — de flesta göra den hård som
gråsten.
— Hon lär ha sjungit rent ut en dag de gingo
ensamma ute på vången och höstade och frågat, om han
inte hade någon fästmö. Och när han då svarte n e j,
sa hon rent ut, att han aldrig kunde få någon, som
skulle vara honom mera huld och trogen än hon. Men
bestämt svar ville hon ha genast, för hon hade ett
ordentligt tillbud, och kunde där ingenting bli av mellan
Mårten och henne, skulle det fresta för mycket på
henne att gå längre i hans bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
