Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den pojken! Han har alla dagar varit trög som
en stut och seg som hornlim! Vad det gäller, säger
han bara: »Å det ger sig nog! Blir det inte i dag, så
blir det en annan dag!» När prästen satte honom
tillbaka första året han gick och läste — tror ni han
fällde en tår, fast han gick som en chikan för hela
Guds församling? Pyttsan! »Kom jag inte fram i år,
kan det ju bli nästa år!» sa han. »Jag har tiden för mig!»
Vad skall man ta sig till med sådana beläten ?
Det var Mätta Måns Mårtens egna ord om hennes
egen Lars. Och många hade samma åsikt om honom:
trög och sävlig var han, men ihärdig, ordentlig, envis
och säker; vad han ville det ville han.
Särskilt ville han ha Sven Ols Martina. Det visste
alla, och det fick han också höra både bittida och
sent, var han kom: på marknad och på dans, på
kyrkvallen och på råghösten. Det var för resten med
en viss avundsjuka som i synnerhet de äldre pigorna
brydde Lars för Martina, ty Lars var en styv arbetare,
en ordentlig och varetagsam karl, som hade ko, hus
och torvskifte till på köpet — om det nu inte var
så stort. Många voro de, som ville ha Lars, men
Lars ville bara ha Martina.
Hon då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
