Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undantager jag alla mödrar, som dra sina
snattrande och kacklande ungar omkring till brunnar och
badorter för att få dem bortgifta, får jag emellertid
erkänna, att jag aldrig hört talas om mer än en enda
gås, som stiftat äktenskap. Och det var till på köpet
mellan två gamla fiender.
Det var Sy-Malenas gås här nere i Hönslösa smedja.
Sy-Malena hade hunnit ett gott stycke över
beväringsåren och hade ändå inte fått någon man. Inte
för det var så besynnerligt just: hon såg ingenting ut
och ingenting hade hon, utom en vårta på nästippen.
Och efter sådana pläga karlarna just inte springa sig
andan ur halsen.
Skräddaren, som bodde i huset näst intill, ville hon
gärna ha, och det hade hon genom gamla Lisa i
fattighuset låtit honom veta många gånger. Det skulle ju
kunna bli ett ljuvligt äktenskap, när båda
kontrahenterna sydde i kapp i tro och kärlek och i lärft och
vadmal. Skräddaren tordes emellertid inte ta henne
— det sa han rent ut. För smedsnävar var han rädd
allt intill tredje och fjärde led — av hennes far hade
han fått mer stryk än grannsämjan noga räknat
fordrade, och inte ville han ha fortsättning av dotterns
händer. Skulle de bli gifta och en fnurra skulle komma
på tråden, var det inte säkert, att hon nöjde sig med
nålstyng: kanske toge hon till pressjärnet, som hennes
far engång smitt. Uff nej!
Lisa bar fram vad han sagt, förstås, och lade till
i stället för att ta ifrån. Vad som mest förargade
Malena var att skräddaren skulle ha sagt, att han inte
gärna ville ha en kvinna, som bar nåldynan på
nästippen. Och så var fläsket stekt. Sy-Malena gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
