Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var roligt det! sa Olova. Så gifta vi oss
med detsamma, så fort vi hinna, Andreas och jag.
— Där ä väl ingen ko på isen!
Gubbens blick mörknade.
— Jag vill inte att folk ska ha nånting att säga
om oss. Andreas behöver inte gå hit sen det är skumt,
när vi ä gifta!
— Jag bryr mig inte om folkasnack!
— Men det göra vi. Och för resten ska man följa
lag och författning! sa Andreas.
— Jag ger hundingen lag och författning! sa
gubben.
— Å nej det gör ni inte, far! Och stå nu inte
och bli kall bara! Allt annat ska nog Andreas och
jag sköta om. Nu är klockan halv tre! Det är kanske
bäst du går hem nu, Andreas! Annars kan du möta
någon av dem, som gå på dagsverke nere i byn. Folk
ha alltid skarpa ögon i onödan. I morgon är det
fredag — då följas vi åt bort till prästen och få lyst.
— Dä va mig en faslig tös!
— Jag tycker hon är rar, jag, svärfar!
— Vänta tills hon sätter sig på tvären, min påg!
— Det gör jag inte — mot honom, Andreas!
— Det har du gjort mot din far, du!
— Det är skillnad på den, som gör en till fånge,
och den, som gör en till fri!
En månad efter voro Andreas och Olova gifta, och
gubben hade flyttat in i kammaren. En dag hade han
varit ute och sett sig om i trädgårdstäppan. Han kom
in med en tråd och’ i deft hängde en griffelstump.
— Kan du tänka, Olova! sa han. Den här var
fastsatt i fönsterposten härute. Där måtte ändå ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
