Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jöss, det är mitt nummer! sa Lisbet häftigt och
med blossande kinder.
— Vill den av de ärede herrskaper, som har
nummer 78, komme här neder och tage den gris! ljöd
direktörens röst nere från ridbanan.
— Men, herregud, inte kan väl jag gå ner och
stå som ett spektakel och ta emot grisen! sa Lisbet.
De få behålla sin gris och slita honom med hälsan,
om inte du, Strömberg, som förstår dig på allt sådant
här, vill vara så snäll och gå ner efter den till mig?
— Hm! Puuh! Jaha — det vill säga — hm! Ser
du, Lisbet, det är ett fördjämrat elände: man skall
själv springa fatt det sabla kräket, och där blir ett
sådant helsikes flin. Det kan inte f-n ta den — han är
dresserad och gör värre krumbukter än en hare. Och
så — ser du — hm! Så kunde där vara någon av
mina gamla vänner bland officerarna häruppe i kväll,
och han kunde känna igen mig, ser du, och det skulle
vara en sakramenskad chikan, ser du!
Lisbet log försmädligt. Han var rädd för åtlöjet.
— Vill icke den, som har 78, komme här ned
och tage sin gris? Förste gång! ljöd det på nytt.
Publiken började få roligt och reste sig upp.
— Får jag lappen? bad skräddaren tyst och såg
Lisbet bönfallande in i ögonen.
— Där är den! var hennes svar.
— Och sen dig också? tillade han.
— Tag grisen först — jag springer inte ifrån dig!
— Nummer 78 skall komme och tage sin gris!
Andre gång!
— Här är nummer 78! skrek skräddaren av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
