Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter, klev upp på bänken och viftade med
nummerlappen.
— Hurraaah!!! ropade publiken.
Skräddaren pallrade sig ner, och en av
stallknektarna visade honom in på ridbanan.
Vid åsynen av den lille tunne skräddaren
fördubblades jublet och hurraskränet.
— Här är numret! sa han och steg fram till
direktören.
— Och här är den gris — tag den fatt nu! Var
så god!
Den stackars skräddaren såg betydligt flat ut.
— Vill de have den gris, så tag den!
Åskådarskaran tjöt formligen av förtjusning —
extranumret var det mest lyckade på hela kvällen.
Skräddaren låste upp sitt knyte, lade schaletten på
barriären, band säcken om halsen och började gno
banan runt efter grisen. Det varade både länge och väl,
och skräddaren pustade som en liten lokomobil. Men
med ens sprang han tvärs över banan, gensköt sitt
villebråd, rullade runt som en pajas, men fick tag i
grisens ena ben.
Publiken skrek, grisen skrek och skräddaren skrek
också i förtjusningen. Men inom ett ögonblick var
det dresserade kräket instoppat i säcken, och
skräddaren fick en applåd lika livlig och dundrande som
själva Baptiste Schreiber i världen, när han från
ridbanans grus gjorde sitt berömda språng upp på den
osadlade hästen. Lisbet klappade också av alla krafter.
Så länge skräddaren sprang därnere, skrattade
Strömberg så han kunde dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
