Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Man skall vara skräddare för att göra sig till
ett spektakel inför alla människor för en usel
griskulting! viskade han.
— Det är inte för grisens skull han springer! sa
Lisbet allvarligt. Och inte mycket är det med den
karl, som inte kan tåla några dummerjönsars flatgrin
och sätta sig över det, när det gäller att nå ett mål.
Strömberg blev blek om näbbet: skulle det vara
möjligt att...
Men när skräddaren stod där som segrare, hälsad
av åskådarnas handklappningar, kände den bålde
fosterlandsförsvararen hur hjärtat sjönk ned i
stövelskaftet. Och han var till mods som en slagen hjälte,
när skräddaren stod utanför ingången till cirkus med
säcken i näven, under det grisen gav hals, så att där
blev en väldig folksamling på gatan.
— Tag du schaletten, Lisbet! sa skräddaren. Mitt
är ditt nu sen grisen är vår.
— Tack ska du ha, Nålstedt! sa Lisbet. Jag ska
tala om för dig, att du är en liten riktigt duktig karl.
Där är ruter i den, som kan tåla grin och speglosor
för att vinna sin käresta.
— Och du håller ditt löfte? sa skräddaren och
lade den lediga armen om Lisbets liv.
— Ja, det gör jag! sa hon enkelt. För du är en
av de få karlar, som en tös kan lita på i alla väder.
Men jag är rädd, att vi få ge oss av så snart som
möjligt — annars skriker den där gaphalsen ihjäl
sig i säcken!
— Å du! När vi komma utom stan, skall han få
traska. Jag har ett rep i fickan att leda honom med —
det gör ju ingenting; det är mörkt, så ingen ser oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
