Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHRSONS MIDDAGSLURAR.
När jag ser nutidens folkskollärare i det här landet,
ser dem pigga och raska stadda på ferievandring
med sina förtjusta pojkar, ser dem läsa i rymliga,
ljusa, luftiga skolpalats och göra det med fröjd och
icke med suckan, eller hör dem yttra sig lugnt och
övertygande, frimodigt och formfulländat, som man
kan få höra det vid våra stora skolmöten, tänker jag
tillbaka på en gången tid med en helt annan, nu
lyckligtvis nästan utdöd lärartyp. Det var den bleke,
saft-löse, skranglige, som såg så kuvad ut och som på sin
höjd gentemot de fattigaste .och mest försagda
hus-mansungarna kunde låta framträda en smula mod eller
rättare övermod; han, som lärt sig sina stycken
utantill och kunde dem som ett vatten men var ohjälplig,
om prästen någon gång bad honom framställa
»för-ståndsfrågor», då han varken förstod att formulera
eller besvara sådana.
Då minns jag gamle Pehrson i Hönslösa.
Det första intrycket man fick av den mannen var
möglighet. Det gulröda, redan en smula gråsprängda
håret såg. ut som mögliga plommon; hyn såg ut som
en möglig skummjölksost, och de nötta kläderna sågo
mögliga ut i sömmarna. Själva skodonen voro
genom-pyrda av mögel, så att var lapp syntes — det var
nämligen förfärligt fuktigt i skolan: väggarna runno,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
