Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönstren runno och å själva golvet rann det vintern
igenom riktiga bäckar av smält snö och upplöst lerälta.
Pehrsons historia är snart berättad. På fyrtitalet
var han skräddare Ola Persson och ett av de
frommaste fän bland denna i allmänhet ytterst fredliga
hantverkareklass. När han var nära tretti år gammal,
föll det en dag på honom, att han skulle bli skollärare.
Under den då rådande lärarebristen for man vid
seminarierna ganska varligt med piltarna, och då Persson
var synnerligen from och beskedlig och hade den
bön-ligaste blick i världen, när han såg på en av sina
lärare, hade ingen hjärta att göra honom ledsen. Och
därför fick han en vacker dag examen, fast det var bra
knalt med undervisningsskickligheten. Och så skrev
han inte längre Ola Persson utan O. ’Pehrson.
När platsen hemma blev ledig, kom Pehrson ej i
fråga, fast han sökt och prästen talade för hans val.
— Han har små betyg och kan ingenting — dess
ödmjukare blir han, och Gud står emot de högfärdiga!
sa kyrkoherden. Ju högre betyg folk har, dess
oförskämdare bli de att ha att göra med, och för att lära
folket betala sin tionde och gå ut och dö för sin kung,
bliva vid den rätta läran och sky falska profeter,
behövas där inga snillegåvor! Det är fliten, som Herren
välsignar!
Prästen hade själv mycket små betyg — det var
kanske därför han sa så; han hade troligen aldrig
blivit kyrkoherde, om inte en av hans gamla lärjungar,
som också i skolan haft mycket små betyg, fått ett
patronellt pastorat att ge bort och gett det åt sin
gamle lärare.
Gubbarna tyckte nog, att Pehrson var beskedlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
