Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, det är också det lugnaste en kan ha. Jag
är lika nöjd om att gå bort i dag, Margreta.
— Ja, det hjälper inte; i morgon kan det bli regn.
— Det är så förargligt — en vet inte vad en ska
tala om.
— Så låt Ola tala själv — han har smorda
tale-gängor! Och så är du så god och äter dig mätt —
jag går inte och kokar nån gröt till dig, när du har
kommit hem.
— Men jag är så vand vid gröt var dag — —
— Så smakar den så mycket bättre sen —
vardagsmat värderas aldrig riktigt. Det vore kanske så gott
jag reste bort på ett par veckor — du ser knappt
att jag är till.
— Du talar som du vore konfys, Margreta! Hur
skulle jag bära mig åt? Vem skulle koka gröt åt
mig? Du ska inte komma med sånt där syndigt tal,
Margreta, för Oud låter icke gäcka sig!
Och åren förflöto. Pehrson skötte sig mekaniskt,
när han gitte stiga upp, lät dag komma och dag gå
utan att följa med sin tid det ringaste. Sällan eller
aldrig träffade han en ämbetsbroder, och när någon
gång inspektören gjorde en titt in om hans dörrar,
blevo vitsorden skäligen skrala. Men Pehrson var
fortfarande ett så hjärtans snällt »mähä», sade j a, när
inspektören framhöll huru uselt det gick, och sade
detsamma, när han fick förmaningar att bättra sig. Och
när inspektören var ute om dörrarna, drog »mäster»
en lättnadens suck och tog sig en grundlig middagslur,
steg så opp och åt gröt samt gick därpå och lade
sig riktigt.
Men med varje år blevo inspektörens miner bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
