Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Uj, uj! Nu ska du inte vara dum, Pehrson! Din
plats kan hon inte få på sin examen: hon ska ha de
små om hand — del ä de värsta, för de begripa inte
att ha någon vördnad för ditt gråa här. De bara se,
att du är lat och sömnig — för det är du, Pehrson.
Jag tror du skulle kunna sova en hel vecka, om du
inte vaknade för grötens skull. Men nu har du inte långt
kvar, tills du får pension, och sen kan du ligga och
dra dig så länge du vill pä förmiddagarna. Den där
sömnsjukan fick du nog, när du var vid seminariet.
Du fick din myckna lärdom så tvärt i dig, Pehrson.
— Det händer du har rätt, Margreta! sa mannen
tröstad och gick att taga sig en liten lur före kaffet.
Men den där småskollärarinnan kunde han inte få
ur hågen på flera dagar. Vad hade hon i hans
församling att göra? Ett fruntimmer! Psch! Kunde inte
den bli hemma hos mor och spinna och väva!
Han undrade så mycket, om hon kunde någonting.
Pyttsan! En sådan där kurs — bara några månader!
På den tiden lärde de ju knappt nog -t och -dt, som
han alltid haft så svårt för. Hur kunde hon se ut?
Naturligtvis var hon en stor väldig massiv gestalt med
dragonlik gång och kortklippt hår — han hade bland
skråpukarna i »Fäderneslandet» stundom sett porträtt
av lärda kvinnor. Naturligtvis skulle hon ha brillor, det
var klart.
Margreta undrade mest, om den nya lärarinnan
skulle ha hatt — det fann hon vara det rysligaste.
— Då är det slut med oss, sa hon, för då förstå
alla, att det är en fin människa.
— Det är väl inte hatten som gör det! sa
Pehrson och gäspade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
