Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då slog Mårten Mårtenson till et t gapskratt,
sa rutorna skallrade.
— Det var då det galnaste jag har hört i hela mitt
liv! Respekt! Tror du kanhända, att där finns en enda
unge, som har haft eller har eller får för fyra styvers
respekt för dig, va? De spela dig på näsan i var vrå,
fast du aldrig ser eller hör det, och vore du inte ett
så beskedligt fåralår som du är sä de inte tyckte, att
det vore skinn om dig, och vore de inte rädda att
Margreta skulle ta dig i kalufsen så väl som dem,
om hon komme underfund med deras spektakel, så
skulle de vända opp och ner på dig och skola och tavla
och hela konkarongen! Respekt! »Håll mina vantar,
medan jag grinar!» Alla människor flina åt dig men
ingen gitter förarga sig på dig. Nu kan du tro, att de
ha roligt åt det svaret som du gav skomakarens
Henrik, när han kom och ville du skulle hjälpa honom
med ett tal i »intresseräkning». Du begrep det inte,
men så sa du: »Varför ska du lära dig intresseräkning?
Du får ändå aldrig några pengar att låna ut.» Hur vet’
Pehrson det, va?
— A, jag gitte inte bry huvudet med det och så
har jag inte den räkneboken, som han hade, så jag
kunde inte se i facitboken.
— Du är en kålstock, Pehrson! God middag med
dig!
Pehrson satt alldeles mållös en stund. Sen ropade
han på Margreta och talte om alltsammans.
- Var du glad för det de ha fattat ett sådant
beslut, sa hon.
— Glad? Du ser väl det är meningen, att jag ska
ätas ut och hon ha platsen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
