Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blicken, som hon fäste på den lilla enkla men
kläd-samma sommarhatten, var ganska bister. Jo,
naturligtvis skulle hon ha hatt, det lilla spöket — det kunde
ju vem som helst begripa.
— Sitt, sitt! sa Pehrson. Men inte trodde jag hon
såg ut på det viset! Hm, hon ser ju riktigt nätt ut —
var det Hulda Hallgren?
— Joho, det stämmer. Inte ska alla lärarinnor vara
vindögda eller koppärriga — de kunna väl fä se ut
som folk, de också!
Pehrson började töa upp — om en stund fick han
den andra lädertoffeln också pä. Och kaffet kom in, och
den lilla muntra kvittrande fågeln, som aldrig haft eget
bo, spred riktigt ljus och värme omkring sig hos de
gamle i skolan.
— Vilken metod följs här vid undervisningen ? sporde
den nya lärarinnan.
— Metod? Hm — jaså, jaha: det förstås. Jag har
verkligen inte reda på någon metod — vi läste
någonting om det på seminariet, och jag köpte några långa,
skrivna lappar ett par dar innan jag gick ut. Men det
där skräpet har jag blivit av med för längesen —
kanske de ha gått i råttorna! Mig gick aldrig det där
bråtet i. Jag har den enda metod, som duger: barnen
få gno, tills de kunna allting som ett vatten framifrån
och baklänges. Kunna de inte, få de sitta efter —
hjälper inte det, få de däng.
Den lilla brunögda tösen tittade stort på honom,
och det ryckte i hennes mungipor, men hon yttrade sig
inte vidare i saken.
En tid efteråt mötte Pehrson en liten byting, som
gick i småskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
