Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är er lärarinna sträng? sporde han.
— Nej, hon talar om sagor för oss.
— Å, Qud hjälpe mig! Bevares väl — hm! Nää —
när I hitten på hyss?
— Vi hitta inte på livss. Inte för henne — det vore
riktigt synd. Hon slåss ju aldrig. Jo, smedens Martin
räckte ut tungan åt henne första dagen. Då såg hon
på honom en lång stund, och det var förskräckligt
vad han skämdes! Oj oj oj! Sen såg hon på oss andra
och så sa hon: »Är här någon mer av er, som inte
kan hålla tungan rätt i munnen?» Vi skreko nej
allesammans. Men »mäster» kan tro vi daljade Martin
redigt på frikvarten — han gör aldrig om det mer: han
hade gott av det många dar, måtro. Vi dängde’n så!!
Mäster Pehrson undrade mycket på den lilla
tösungens sätt att gå tillväga. Hon talte om sagor för
barnen och klådde dem inte! Var det sådant, som
kallades metod? Om han ändå kunde begripa, vart
de där lapparna tagit vägen — —
Ibland kom Hulda och hälsade på, och då blev
Pehrson riktigt vaken, så att där kunde talas om
varjehanda. En dag slogo de sig till och med »i
kompis» om en skoltidning, de turade om att låna
prästens tidningar och Pehrson studerade dem »från
pärm till pärm». Ja, slutligen togo de »Allehanda för
folket» också samman.
Men Margreta vart alltmera sur och tvär.
— Varför går du och mulbändes? sa han en dag
till henne. Du ser ju ut som du sålt smöret och tappat
pengarna.
— Att du ändå ser det! grinade hon bittert.
— Du glor så fasligt illa, så en är tvungen att se det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
