Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu ska jag tala ett ord med dig, Pehrson! Du
har sovit på ditt vis och jag på mitt, ända sen vi
blevo gifta. Jag har ingenting sagt — först trodde jag
du var en så lärd man, a tt jag inte kunde följa mod,
när du talte. Sen har jag kommit underfund med
att du inte vet du mer än jag — knappt det! Och så
lal som du är! Jag brydde mig inte om det så länge
det gick på det gamla viset alltsammans! Men när
det är en annan som sätter liv i dig, så ska du jagu se,
att jag också både kan och vill vara med i dansen. Folk
säger, att jag är en ragata — vad jag inte ä ska jag
bli, och du skall få veta av att du lever. Det hade
varit bättre för dig att sova hela livet igenom än att
en annan väckte dig. För om jag är dum och ingenting
kan, så är det ditt fel! Varför har du inte undervisat
mig, så vi kunde talt samman? Nu är det för sent,
men du får gröten sådan du själv har rört den! Gack
nu och lägg dig!
— Jag undrar om hon skulle vara lika galen om
hon bleve gift? mumlade han och skakade på
huvudet.
Och därmed gick han in och lade sig.
Men när Margreta blivit ensam, grät hon först en
vers, sen steg hon opp och kastade en gnistrande blick
upp mot småskolan, och så knöt hon händerna hårt
mot dörren, innanför vilken hennes man redan
slumrade. Den kvällen skulle han då ingen gröt ha! Det
skulle bli början.
Ä!!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
