Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvar. Och för resten kunde det ju inte vara något
allvar med ett så skojigt ord som »hjärtenos» — om
det ändå hade varit »hjärteros!» sa klockarns
Ingeborg, som kunde hela »Frithiofs saga» utantill men
hann allt längre och längre upp »på glasberget».
En lång tid såg det också verkligen ut som om
Anders inte heller skulle brytt sig om att tala allvar
med någon tös. Han dansade, tog alla flickor i hand,
när han hälsade på dem, och om livet, när han
dansade med dem, gav dem konfekt på marknaderna och
färgade ägg med blommor och »förgässmignick» på
vid påskatid. Men därmed var också allting slut.
IV.
Hönslösaborna voro mycket stolta över att de hade
så många kaxar bland sig. Gubbabo härad tog gärna
sin riksdagsman från socknen, landstingsman valdes
också bland dem, ofta var häradsdomaren en
Höns-lösagubbe, och en nämndeman hade de alltid i rätten.
Änkan efter den gamle riksdagsmannen levde än
och var mycket ansedd, ty hennes man hade varit god
vän med Sven Nilsson i Österlöv och följt honom i
vått och torrt. Nu satt hon där med ett stort hemman
och en enda dotter Alma. Tösen hade varit med
fadern i stora världen — i Stockholm ett helt år —
och var nu fullärd mamsell. Det vill säga hon hade
fått lite finare fasoner: hade näsduk till och med
i vardagskjolfickan, lite säreget snitt på klänningen,
visste vad som menades med liberal och konservativ
och kunde laga en hel del mat, som de andra
Hönslösaborna aldrig sett. Men för resten var hon enkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
