Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och så skulle barnet gå och träffa på just det
stället och inte följa vägen!
— Det är ju bra skumt, och hon såg ett sken, som
hon gick efter, för hon trodde att det var från fönstren
här, men om jag kan gissa, har det varit från skolan.
— Försynens vägar äro outgrundliga!
— Det var ju lite eget ändå att jag skulle komma
så precis och få henne opp?
— Det har du rätt i — och ingen ska ta henne
från dig heller mer. Det var jag, som sade det —
om du nu blir riksdagsman i dina dar eller ej.
Och när Alma röd och strålande kom in, gick
gumman bort och tog henne om halsen samt lade
tösens hand i hans.
— God kväll, lilla hjärtenos! sa Anders.
Och han sa det med en känsla som aldrig förr. Och
han tog Alma i famn och kysste henne ordentligt.
— Vet du vad jag var mest rädd för? viskade
Alma till Anders, medan gumman gick och dukade.
— Att jag skulle släppt dig? skämtade han.
-— Pratmakare! Nej, att mor skulle kommit in och
hjälpt mig, när jag skulle/ byta om kläder — då hade
hon allt undrat över att jag hade två par strumpor
på! Men allt gick ju bra.
— Nå, fryser du?
— Inte alls! Mår som en råtta i en ost. Men du
då? Du blev så nerblötad och jag har ingenting att
låna dig att ömsa med.
— Nej, det kan jag väl tänka! Men var du lugn! Jag
skall springa hem hela vägen i kväll.
Kersti stod med ens i dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
