Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proppa pojkabytingarna fulla med kaffe och kakor,
bägge två! Nu ha vi dem här!
Och så öppnades dörren. Och Anders kom
kånkande med Alma, som han satte mitt på det sandade
och enrisströdda golvet. Gumman flög tösen om
halsen och kramade henne av alla krafter. Och så for
hon Anders om halsen och kramade honom också. Han
blev så yr i mössan, så han sa:
— God afton, lilla hjärtenos!
Och Alma föll i ett skratt, som aldrig ville ta slut.
— Stå inte’ och fiina nu, tös! Utan in i kammaren
och få torrt på dig och kom sen ut, så ska vi slå en
glögg i dig och sen ska ni unga dansa en hel timme,
så är du lika kry i morgon och kan fara i ottan med
mig! sa gumman.
Och Alma försvann.
— Men hur gick det till?
— J°> Jag sag ju, att hon gick över ån i middags,
och jag höll ju utkik, för att se när hon skulle
komma tillbaka. Ni vet ju, hur jag alltid varit glad
vid henne?
— Ja, ja! Hm ! Nåå ?
— Det drog om och hon syntes inte till. Då blev
jag orolig och gick ner till ån. På den vanliga
far-vägen syntes hon inte, men ett stycke längre bort —
alldeles bakom furulunden — kunde jag skymta en,
som kom hitåt. Med ens försvann hon. Jag lade benen
på ryggen och sprang som en ekorre och kom precis
lagom att få henne i vingabenet och dra henne upp
ur en vak. Där var väl någon, som huggit hål för att
fiska eller köra vatten.
11. — Wrancr, Ny samling. 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
