Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då du ber för honom, får jag väl låta nåd gå för
rätt en gång! Men akta dig för nya förseelser, Sven!
Då kan det gå dig på ändalyktene illa. Nu börja vi!
Till era platser!
När de så skildes på kvällen, då Hanna skulle
vrida in på sin fars gård, sa Sven:
— Är du ond på mig än, tös?
— Ja> jag blev så ond! Varför sa du det där?
— Därför att det är sant! Det vill du väl inte
neka till?
— Inte!
— Nej, jag tänkte väl det!
— Usch, din lede vrängare! Jag mente att det inte
är sant. Men i alla fall var det dumt av mig att jag
dängde till dig! Och var nu inte ond på mig!
— Hm, du lägger inte fingrarna! emellan, du — det
värker minsann i käftabenen än. Jag måtte riktigt
ha träffat dig på det ömma. Men ska du bulta
»Stockfisken» så, när du engång fått honom, och ni bli
oense, så beklagar jag honom — —
— Du är en tramsekaka! sa hon och skrattade.
Därmed sprang ho>n hem.
VII.
Så blev Hanna konfirmerad och kom till stan för
att lära klädsömnad och gick igenom en kurs på
Vilan en sommar. Skaparen hade gjort henne fager,
rik var hon genom sin börd och nu var hon i både
inne- och utesysslor en rask och duktig tös. Det är
ju då också överflödigt att påpeka, hurusom många
åbosöner hade eller togo sig anledning att titta in i
den vackra nämndemansgården. Men det hördes aldrig
12. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
