Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av att det tagit eld i blånorna: hade pojkarna haft
något på hjärtat, hade de nog fått med oförrättat
ärende vända åter till sitt land igen.
Ibland träffades Hanna och mäster. Inte så värst
ofta ändå. Han gick ju så sällan ut och hennes gamle
far var också mycket litet ute. Därför var det mest vid
kyrkan som hon kom i samspråk med sin gamle lärare.
Och han tycktes bli alltmera blek och skygg.
En gång kommo de i livligare samspråk på
kyrkogården.
— Ser du, Hanna! sa han. Jag trivs inte riktigt
här. Jag är så ensam och saknar den härliga naturen
i min hembygd, skogarna och sjön. Du vet inte hur
vackert det är uppe i Kullabergsnejden! Och här nere
är det som man sutte på en pannkaka! Ett vitt
kyrktorn här och ett där, och så några rader pilträd,
som se ut som nerstuckna kalkborstar. och ingen sjö
eller en lund eller bara en liten å! Folket här är som
vore det av en annan ras än jag: linhåriga,
bred-kindade, sävliga, tänka bara på kreatur och
gödningsämnen. Ingen håg för musik, lekar eller läsning på
lediga stunder. När de inte träla och svettas eller äta,
så sova de.
— Å, de ha nog lust, en hel hop av dem, men där
är ingen som sätter dem; i gång. Försök! Ge dem en
liten knuff!
— Hm. Aldrig äro heller nuförtiden några barn
i skolan så där pigga som t. ex. du, som alltid var så
vaken och kry — —
— Och örfilade upp pojkarna — —
— Ja, det var sant, och jag har aldrig fått veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
