- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
188

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

otroliga och vanvettiga. En dräng gick en kväll i
skumrasket henne till mötes i porten. Han bar i munnen
ett stycke murken, glimmande ved, var insvept i ett
lakan samt slog henne på kinden ordentligt med en
karda. Efter den betan var hon spak i fjorton dagar.

Hur såg människan ut?

Ansiktet var mycket fräknigt men regelbundet,
ögonen skarpa; håret rött och så elektriskt, att det stod
i burr och knastrade, när det kammades. Snörliv hade
hon aldrig haft på sig och hennes växt var härlig,
fotterna stora men händerna små. Modets växlingar
brydde henne föga: i många år gick hon ständigt i
vadmalskjol och fårskinnskofta.

När hon kom i tjänst hos rusthållaren, blev hon
husbondens husbonde. Men hon hade större lön än någon
dräng där på stället hade haft. Hon var en arbetsmyra,
och hon gjorde gott skäl för sig i grötfatet. Hon
kunde äta för två, men hon kunde också arbeta för
fyra. Först var hon uppe och sist i säng. Och blev
en dräng liggande och drog’ sig, sedan hon engång
väckt honom, hade han en spann iskallt vatten över sig,
innan han hunnit nysa eller4 säga häss!

Händig var hon till allt: hon skar harvpinnar och
täljde korvstickor, plöjde och plockade höns, slog gräs
och slaktade kalvar, stoppade huvudkuddar och sydde
hålsöm med samma raskhet och skicklighet.

Ville någon spela på kurtisens strängar, fräste hon
som en katt, och där var aldrig någon, som inte fick
nog av sin första avsnoppning. Men när hon tjänte hos
rusthållarens,’ fäste hon sig verkligen vid en av
drängarna där. Det var en lugn, sävlig Sabbedeus, som aldrig
talte varken till henne eller andra, om han kunde slippa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free