Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och att han aldrig* retats med henne hade kanske tagit
hennes unga hjärta.
Nog av — en dag i råghösten gick hon och band
efter honom.
— Ska du inte ta dig en kvinna? sa hon helt tvärt.
— Vasa?
Han vände sig om och glodde stort på henne.
— Ska du inte gifta dig?
— Nää — det har jag aldrig tänkt på.
—■ Varför inte det då?
— Skulle knappt tro där ä någon, som vill ha mig.
— Det vill j a g.
— Å, bevare mig väl! Det skulle jag aldrig våga.
— Skäms du inte, din lymmel! Varför skulle du
inte våga?
— Åskan kunde slå ner på oss.
— Å, ditt arma nötafä! Skulle det vara en pik åt
mitt röda hår, du alla oxars åsna!
—- Nää. Men du svärjer ju så lett. Frestaren kan
min liv nog komma utan att man ständigt går och
kallar på honom.
— Ett sådant guds innerligt sabla drankanöt du
är! Och den låtsar han är karl!
— Ja, när fruntimren tala som knektar, så får väl
karlarna försöka vara som folk.
Då slängde hon räfsan i ryggen på honom och
gick hem. Sen sa hon aldrig ett ord till honom mer.
Den tröjan blev där inga byxor av.
Så fick hon plats som hushållerska hos en gammal
rik ungkarl, som hade varit underofficer. Här kom
hon i sitt rätta element: hon fick ställa som hon ville
i kök, skafferi och ladugård. Hon och husbonden svuro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
