- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
240

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lockande och trugande få dem in i salen, kring vars
väggar de radade upp sig, andäktiga, stela och
högtidliga, som om de skolat rabbla upp sista stycket av
långkatekesen eller begrava sina förstfödda. De
förnämsta gummorna svettades ohyggligt: de skulle ju
ha på sig så mycket som möjligt i fråga om tröjor,
koftor och schalar för att visa hur förmögna de voro.
Kaffe och dopp trugades på dem. Först undanbådo
de sig för att ej se glupska ut — när bjudningarna
så upprepades tredje gången och nu av värdinnan själv,
tinade de upp, nego och sågo uppoffrande ut samt
viskade: »Å, en sådan massa doppekakor — ingen
kan stå bi med att smaka på allt!» Och så plockade
de så småningom tefat, näsduk och knä alldeles fulla:
de hade ju också fastat hela dagen för att kunna göra
skäl för sig, och »det kliade vådligen i kakestaden».

Efter kaffet fingo gubbarna »gök» och toddy samt
en pipa rök; gummorna kringgärdades av fat med
äpplen, russin och mandel, nötter, päron och
karameller. Goda tonen fordrade, att alla, i synnerhet de
unga åbodöttrarna, skulle vara »nätta på det».

Så småningom »töade luften upp», tungans band
löstes, och när så »sjätte mosebok» kommit fram till
en »kasina», en »bondtolva», en »knack» eller en
»priffe», blev det glam och stim överallt.

I »priffen» deltogo endast prosten, riksdagsmannen,
nämndemannen och värden. Det var minsann ett fint
spel: det gällde i synnerhet att hålla reda på
medspelarens kort, både i starka och svaga färger. Men
man fick inte trampa medspelaren på tårna under
bordet och såmedelst telegrafera till honom, som man
kunde i knack. Och så var där den förbaskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free