Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»nollan» — där man speiade av alla krafter för att —
inte få några spel! Det där kunde inte de gamla
krutgubbarna få i sig. De trodde det låg något knep
under — skall man spela kort, ska man väl ta hem
spelen? Annars finns ju ingen anledning att på ett
anständigt sätt få slå i bordet vid ett julagille hos en
skiftesgodeman.
V.
Rusthållaren hade mycket riktigt hamnat i hörnan
under kryddskåpet och med sitt enrislass vid sidan.
Han var i »skräppetagen» och berättade, hur han förr
i världen lurade sina bekanta vid stutahandel på
Värnamo marknad. Gubbarna hade roligt åt honom,
inte så mycket, när han talte om, att han trodde på
»Goenisse» och »Bäckahästen»: det hade deras fäder
kanske också gjort så smått, men för det han sade
det rent ut. Och han bet ifrån sig med
smålänningarnas vanliga häftighet och kallade dem för hedningar
och otrons barn och andra ord, som Per Nyman hade
använt i forna dar, och sa, att skåningarna ha det
för bra på jorden för att längta till himmelen. Då
undrade någon, varför rusthållaren själv inte hade
blivit kvar i Småland, där han kunde lättare frälst
sin själ, i stället för att fara ner till det ogudaktiga
Skåne och skaffa sig byns största hemman och andra
härligheter, som draga själen ned i jordens grus.
Klockaren blev alldeles vild, för han hade sällan
tillfälle att få toddy, och eftersom prästen satt i andra
rummet och spelte priffe, höll han ett föredrag om
kamelen och nålsögat, om »vitmenade grifter» och
den snöda mammon och sådana, som inte hade läst,
16. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
