Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ju mer änkan funderade, dess bättre tyckte hon
om förslaget. Och en dag blev hon maka åt sin Mattis.
Det fanns nu visserligen folk, som sa att Mattis
alltid var sig lik och alltid hade sin vanliga otur och
drog åstad med sin vanliga dumhet. Men det visade
sig, att han, som tog den gamla, när han kunde fått
den unga, hade valt alldeles rätt: han och hans lilla
gumma blevo mycket lyckliga.
Somliga påstodo, att dottern sörjde för det modern
gått henne i vägen. Andra påstodo, att hon haft
lungsot ända sen barndomen — ett arv efter sin fader.
I vilket fall som helst blev hon inte gammal och
kom aldrig att träda i brudstol. Och när nu hennes
moder ärvde henne, kommo både hennes och moderns
ägodelar i handom på Mattis. Då sa malttorkaren,
som nu blivit gammal och darrhänt och skröplig på
alla vis, att han inte egentligen visste mer än en enda
människa som haft riktig tur, sådan där glupsk
oförfalskad svintur här i världen. Och det var hans egen,
älskade son Mattis. Ty när man är så enfaldig, att
man pite köper ett hemman utan ett stenröse, ska
det god tur till, om man ska bli stenrik på affären,
och när man gifter sig med modern i stället för
dottern, är det inte varjom och enom beskärt, att den
unga dör för att den gamla ska få ärva henne. Men
pojken förtjänte också sin lycka, sa fadern. Det var inte
många malttorkare, som engång kunde vara säkra
på att få vila sina trötta ben under en gravvård på
700 kronor och med anglosaxiska, stora, snirklade
begynnelsebokstäver både till Mårten och Ås t rads
och Son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
