Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socknarna till sin födelseby gravera inskrift och
ombesörja resning av en gravvård över själva länsmannen,
en mäkta rik och vördad man i livstiden. Änkan och
dottern kommo ju ofta till kyrkogården och sågo till,
hur arbetet fortskred. Naturligtvis uppstod då
emellanåt ett litet samtal mellan de besökande och Mattis.
Men allteftersom han ristade in gubbens namn i
monumentet, ristade sig hans egen bild med outplånliga
drag in i dotterns hjärta. Och modern var honom
med tro och huldhet välbevågen.
Efter slutat värv gick han upp i den ståtliga läns*
mansgården för att säga farväl. Medan dottern var
ute och sysslade i köket, talade modern om hur svårt
det ändå var för ett par ensamma fruntimmer att reda
sig utan karlahjälp i längden.
— Det kan där väl bli hjälp för! mente Mattis.
— Ja, men det skulle vara en riktigt duktig,
pålitlig, präktig man!
— Det finns väl ingen brist på sådana här i
landet?
— Vet Mattis någon?
— Hm. Jag själv till exempel.
— Naja. Hm, varför inte? Jag tror att tösen har
fäst sig vid Mattis — —
— Berta?! A, bevars! Vad skulle jag med en
sådan barnunge — 17 år! Nej tack! Frun själv —
Det vore en annan sak — ja ja, jag skulle ju säga
Matilda. Mattis och Matilda! Du är 37 — det är
passeligt på bägge hållen! Så kan min yngsta bror få
Berta, om det bär sig så. Jaja, tänk på’t! Jag menar
allvar — och det är reson i det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
