Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skärmen fick sin plats i nacken. Men i alla fall gick
han ut •— »Fiffen» var ju en välbetrodd man.
— Vad i jössiu nam,ti Vill ni? var hans första
uppriktiga och förbluffade fråga.
Evangelina såg förstulet på honom.
— Så han ser ut! viskade hon till sin far. Se! Tårna
sitta på galen sida på fotterna på honom. Vi vända
och resa genast hem igen.
— Håll nosen på dig, tös! sa han argt men tyst.
— Usch nej, jag kan inte, far!
— Tig, unge! Goddag, goddag, min käre Kristoffer!
Håhåja, vi ha varit ute och åkt ett slag och rastat
ungföljorna. Och så säger jag till Lina här: Vi ska
engång köra in och se hur Kristoffer har det: han
ska ju ha gjort stugelängan så fin, fast den inte är
rent ny. Och så är det något som jag tycker så
mycket om hos Kristoffer, säger jag, och det är det, att
han aldrig gör sig till och säger ett och menar ett
annat, utan han är en rätt israelit, i vilken intet svek
är. Och som han sköter sitt lantbruk! Inga
nymodigheter, men ändå utmärkt, rent. Men vi vilja inte
komma och vålla omak och stanna inte — jag ville
bara köra in och se hur här såg ut nuförtiden här
på gården.
— Ååh! Stigen in, när ni ha kommit hit! Gån in
om dörren!
— Ja, tack! sa »Fiffen». Att gå genom fönstren
har aldrig varit min sak.
Och så fingo gubbarna sig ett gott grin.
Kristoffer gick ut och kom igen. Han var ute både
länge och väl, och var gång som han kom tillbaka,
hade han bytt om något plagg. Slutligen uppenbarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
