- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
263

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig något gammalt, torrt och visset, som skulle föreställa
en husförestånderska eller trotjänarinna, som spände
ögonen alldeles otäckt i Evangelina, fräste och
små-spottade men till slut kom in med kaffe och smör och
bröd och äggakaka och lammalår och »gök», fastän det
inte var konjak eller ens rom utan endast »finkelura».

Nå, de åto och drucko. Och så småningom töade
de upp — som alla människor brukade göra, när
»Fiffen» hade haft dem om hand en liten taga och
fått mjuka upp deras ytterhud. Han berättade
historier om den och den och talte om deras kärleksroman.
Och han började fumla med knogarna i sina ögon
och sa, att en sådan roman som hans och nu saligen
i Herranom avlidna Kajsa Britas — ja, det hade väl
knappt funnits i Småland förr, fastän där hade funnits
folk, som både förstått sig på kärlek och gjort vers
om det. Sådana som Linné, som hade varit
blomsterkonung och skrivit »Axel och Maria», och en biskop,
som hade funnit upp en . liten blomma, som hette
Linneja och var uppkallad efter den andre, varjämte
han hade skrivit något om en konfirmation i Skatelöv,
där Kristina Nilsson blev född engång i världen, hon
som kan sjunga som himmelens änglar.

Han pratade på, så att stackars Kristoffer fick inte en
syl i vädret. Och när de hade lagt in tillräckligt med:
lammalår och »stångjärn» —- som brännvinet
dåför-tiden kallades — steg »Fiffen» upp, gick bort till gamle
Kristoffer, lade kärligt sin arm om hans hals, kysste
honom enligt gammaldags sed ljudligt på kinden
och sa:

— Många gånger har jag farit här förbi, men jag
har aldrig kört in —* jag visste ju inte så noga, huru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free