Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄSKAMRATERNA.
De kommo från kyrkan, där de båda i dag —
Kristihimmelsfärdsdag — hade för första gången
begått Herrens nattvard. På hemvägen följde de den
långa pilevallen, som skiljer moderförsamlingen från
annexet. Solen strålade som hoppet i ungdomsvåren,
en doftrik värme uppsteg från den blomsterströdda
vallen, och lärkan slog sina drillar högt uppe i den
klara sky, under det massor av yrfän1 surrade och
svärmade bland blommorna.
Hon var en täck tös med framskjuten, kluven
haka, som gav det runda lillegamla anletet ett
uttryck av viljekraft och fasthet men på samma gång
även godmodig hjärtlighet; spelande grönbruna ögon,
vacker, nästan fullt utvecklad växt, små men spruckna
och vissna händer, något fräknig hy och svart, burrigt,
ostyrigt hår. Hon var ett av dessa egendomliga
kvinnobarn, som synas vara födda gamla: vid tio
års ålder tyckas de vara tjugu, och vården om
yngre syskon, försakelse, tidig erfarenhet av nöd
eller laster kommer dem att brådmogna, glömma
barnaleendet och giver dem en betänksam min och
djup blick.
Han var tre år äldre än läskamraten, men på grund
av trög fattningsförmåga hade han två gånger blivit
frånvist och endast genom hennes ideliga och tåliga
1 Insekter.
2. — Wranér, Valda skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
