Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pluggning med honom på vägen till och från
prästgården hade han i år lyckats »komma fram». Hans
utseende var barnafromt, ja, nästan enfaldigt: han hade
nästan vitt hår, grå smala ögon, stora, bruna, hårda
händer, väldiga skuldror, gick redan lutad av strängt
arbete och hade svårt att skyla tänderna med de
tjocka läpparna.
— Du kan sätta dig, så ska vi prata litet, sade
Johanna och satte sig, sedan hon sorgfälligt dragit
upp söndagskjolen på det den ej måtte skrynklas
eller sjaskas ner.
Hon hade bjärtrandiga strumpor och en blå med
röda »garizer»1 utsirad underkjol.
Rasmus slängde sig ner utan att svara eller se
sig för.
— Nej, inte slänger man sig i nässlorna på det
viset.
Med sin breda, valkiga hand grep han om
nässle-stånden, drog dem upp och kastade ut dem på åkern.
Han såg upp till henne med en blick, tom på tankar
men full av förtroende.
— Ja du, nu ska vi ut i världen, du Rasmus!
Han teg, men blicken blev dyster.
— Vart har du tänkt ge dig hän? frågade hon
vidare.
— Vet inte. Nästan tänkt att ta till Amerika Där,
säger folk, kan den ta sig fram, som har goda armar
— och det har jag.
Han visade dem med berättigad stolthet.
— Här i landet är det svårt, fortsatte han. Något
yrke kan jag ju inte lära, för jag har för svårt för
1 Garneringsband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
