Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte 14 dagar till jul — och nu lägger han inte så
mycket till på späcket vidare. Du?
— Ja, när du tycker, far! Närmare jul är här så
mycket annat att göra!
— Ska ni ta livet av grisen? sporde Eskil.
Ögonen stirrade och fylldes av tårar. Färgen på
hans vänstra kind växlade våldsamt.
Far såg på pojken. Han blev nästan häpen först.
Men så sa han, skrattande:
— Ja, det är väl klart! Trodde du han skulle
stå här och vräka i sig alla dar?
Mor kunde knappast heller hålla sig från skratt.
— Mitt lilla barn! sa hon. Vi ska ju äta opp
honom — det visste du väl?
— Äta opp min gris?! Den ende jag är glad vid!
Och som är glad vid mig?!!
— Nej, men pojke! Är du inte glad vid oss! Äro
inte vi glada vid dig?
— Det är inte detsamma — han är aldrig sträng!
— Jag tror pojken är tyntig! Gå nu och lägg
dig! sa far barskt.
Eskil teg och kröp till kojs. Men den natten grät
han sig i sömn.
Sen gick han och räknade efter, hur fort
grisa-brödet skulle ta slut. Han stack gotter till honom
och småpratade med honom, men liksom han varit
rädd att grisen skulle förstå honom, talte han aldrig
om vad föräldrarna sagt.
Så vaknade han en morgon tidigt, såg föräldrarna
klädda och hörde far säga:
— Gack nu så tyst, så inte pojken vaknar, förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
