Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om öronen — det var för hårt: jag visste nog hur
mor gnott mig på morgonen, och därför kunde jag
inte tiga.
När prästen gick oppför predikstolen för att läsa
upp kungörelserna, böjde han sig in i vår bänk
och sa:
— Kom in i sakristian sen!
Mor blev både röd och blek — en sådan skam
hade aldrig förr hänt henne, och hon såg på mig med
blickar, som om jag varit en missdådare. Så böjde
hon sig ned och sa:
— Varför sa du så?
Tårarna hängde i ögonlocken på mig, men jag
sväljde för att ej brista i gråt igen. Och om en
stund lyckades det.
— Hon sa, att jag var inte ren om öronen.
— Vilken hon? sa mor och såg sig om.
— Den där med den breda munnen!
Och så pekade jag på henne.
— Kors, vad han ljuger! sa kvinnan och himlade sig.
I detsamma kom prästen ner igen.
Mor tog mig i ena handen, men med den andra
grep hon i kvinnans tröja och sa beslutsamt:
— Nej du, du går allt med in, du!
Och hon höll fast sitt tag.
Så stodo vi alla tre i sakristian.
— Har du inte mera vördnad för den heliga Herrans
gudstjänst, din lymmel! sa prosten och riste mig
duktiga tag.
— Det var hennes skull, sa jag ganska oförfärat.
— Det var en nedrig pojke att kunna ljuga inne i
sakristian för sin vördige själasörjare, sa kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
