Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tyst och låt honom berätta! Nåå?
— Jo-o-oho, hon sa, att — mina nya kläder ä av
mors verkenskjol, som ä-hä, omsydd till mi-hig, och det
är sa-hant, men så sa hon att jag inte va tvä-hättad
i öronen, och det var osanning, för mor gno-hodde mig
en hel timma i dag.
— Jaså, sa prästen och såg förkrossande på henne.
— Det vet den evige, allseende Guden —
“ Tig, kvinna! Och stå inte och svär dig men! Det
är inte utan orsak som de kalla dig Stina
Sladder-maska, du! Församlingen är full av oreda genom dina
historier, du! Och medan Herrans fromma ligga på
knä och utgjuta sina hjärtan för sin Gud, så sysslar
du med din nästas kläder och kan inte hålla
snattran på dig. Tig, säger jag. Det kan väl en
åsna begripa, att inte ett barn sätter ihop sådana
historier i Herrans helgedom, du!
— Förlåt honom, kyrkoherde! bad mor med tårar
i ögonen. Han förstod inte bättre.
— Han ska förstå att tiga i templet, ska han. Men
denna gång förlåter jag dig — det var mest hennes fel.
Och han lade sin hand på mitt huvud.
Jag kände mig som en hjälte, och mor med —
det såg jag.
Så fick Stina sig en ny straffpredikan; vi kysste
alla enligt dåtida bruk prästen på hand, och så
bar det av ut.
Men på kyrkogården stodo flera grupper väntande
och skulle se på oss, när vi hade varit inne och
fått uppsträckning.
Kvinnan, som suttit bredvid Stina och hette Kersti,
steg fram till oss och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
