Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bolla hade hus.
Sådant det var: en liten koja med lerväggar,
innehållande en stuga med lergolv, järnkakelugn,
dalaklocka, en flugprickad Mårten Luther på väggen,
en kammare med två kistor, ett kök på tre alnar i
kvadrat och vid gaveln en »luta» — lite större än
en cigarrlåda — till grisen. Ty hon hade gris och
katt, Bolla.
Och skinn på näsan därjämte.
Men det hindrade då inte, att den trettifyiaåriga
pigan hade haft gott om friare — om det nu var
stugan eller grisen som drog, vete katten. Själva
husaren ville »bli hennes stöd och försvarare och
stå henne bi mot Gud och ryssen», som han sa
en gång, när han kom från mötet och hade lite
svårt att stå för sig själv. Men när han ville ta
henne om livet, gav hon honom en »vinge», så han
snurrade runt som en kalv i bromsadagarna och
tappade sabeln i lergraven.
— Rörde jag dig med lillfingret, så skulle du själv
gå samma väg, kräk! sa Bolla.
Fastän grisen och katten numera tycktes vara
hennes allt, hade hon likväl en gång i världen varit
kär. Och hon var det än, fast hon inte låddes om
det. Det såg just inte ut att bli några byxor av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
