Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
latinska var för honom »hebreiska» liksom den vanliga,
engelska skrivstilen, varemot han nödtorfteligen kunde
läsa en revers, skriven med gammal »svensk skrivstil».
För övrigt var han gemytlig..
— Du spelar ju psalmodikon? sa han en gång
till mig, när jag kom dit för att träffa far, som var
där och sydde.
— Lite, medgav jag blygsamt.
— Kan du »Gubben Noach» ännu? sporde han
skrattande.
Jag glodde stort.
— Eller »Joachim uti Babylon», va? Eller »Amanda
gångar sig ner i dalen»?
— Han spelar bara psalmer och känner inte till
sådana ogudaktigheter.
Min fars röst var sträng, men Stenkil bara skrattade.
När vi så gingo hem om kvällen, far och jag,
sporde jag:
— Vad är »Gubben Noach» för någonting?
— Det är en visa! sa han kort.
— Vad står där i den? tillade jag något tveksamt.
— Det är syndiga smädelser om bibeln, och får
jag höra dig sjunga den, får du smörj — kom det
ihåg! Sådant lär sig inte ett Guds barn.
— Kan far den? Efter far vet vad där står!
Han blev lite flat — det såg jag tydligen.
— Jag har glömt den för länge sen — där var
ingen, som varnade mig för att lära den!
Jasåå! Så nu var »husbonden» död? Jag kunde
inte låta bli att undra vad han skulle säga, när vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
