Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herre sporde honom om han kunde »Gubben Noach».
Kanske skulle han säga, att han också hade glömt
den. Det var ju inte omöjligt — det visste jag ju
genom far.
På begravningen skulle nog mor och far vara
med — månne de också skulle ha med sig hem någon
sockerkaka? Den som bara inte hade haft syskon,
så hade man nog kommit med — kanhända? Men
alltid skulle jag stackare sitta hemma och passa dem,
och enda glädjen jag hade för min möda, var att
jag fick stryk av far och mor, när de otäcka ungarna
under deras bortovaro hade spräckt ett kar eller
slagit bulor i pannan. Det var just en skön
först-födslorätt!!
När faster Bengta ett par dar efter kom på besök,
började mor och hon tissla och tassla om
»husbonden», men hur jag än spetsade mina grytöron,
lyckades jag ej uppfånga annat än några spridda ord.
Så en kväll, då vi barn tidigt gått till sängs,
vaknade jag helt hastigt vid det mitt namn nämndes.
Jag låg alldeles stilla och höll ögonen slutna. Hjärtat
bankade så, att jag var rädd att mor eller far skulle
höra det, där de sutto och arbetade vid tranlampans
plirande låga. Nu skulle jag väl få höra nånting —
äntligen!
— Jo, du far! sa mor. Ringaren sa särskilt att
vi skulle ta Per med, och jag tycker det kunde göra
pojken gott att en gång komma ut bland folk. Han
går så ensam här hemma och får aldrig vara samman
med jämnåriga. Söndagskläderna hans ä både hela
och rena, och du lägger snart en klacklapp på hans
läderskor — så ä de som nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
