Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag är bara rädd att han skall få höra något
ogudaktigt: han är så lättnimm att lära allting, och
tids nog kan han få smaka på kunskapens träd på
gott och ont. Ett ohöviskt ord kan gå in genom
det ena örat och ut genom det andra, men det skäll
ändå tvärs igenom huvudet, säger ordspråket. Och
på den begravningen kommer där nog både svarta
och gråa, Stenkils gamla stallbröder och sådana
där sällar.
— Kan väl så vara. Men jag är rädd, att en kan
hålla barnen för mycket inne också. Den som aldrig
har suttit i båt, har lättast för att kantra, du!
— Ja, gör som du vill, mor! Ta hit skorna, så ska
jag fiffa opp dem genast — kläderna får du ta på
din lott.
— Det var snällt, far. Det — är en duktig pojke:
gott ser han ut och för sig riktigt honett alltid––-
— Tyst, mor! Han kan vakna: låt honom inte
höra sådant — han kan tids nog bli fåfäng. Jag såg
i söndags, innan han skulle gå i kyrkan, att han
stod och benåde håret ner i nacken liksom
rytt-mästaren brukar. Sådant är av djävulen.
— Å, där ligger ju ingenting ont i det att
pojkstackaren vill vara snygg. För resten sover han nog
som en stock. Per! Där hör du själv, far! Per!
Vill du ha en bit spickepölsa? Inte ett ord!
När han inte svarar, då han hör talas om pölsa, så
sover han — var lugn för det.
Den, som inte sov, var allt jag. Men fast det var
svårt att låta pölsan gå sig förbi, teg jag och låg
med ögonen lyckta.
— Undras mig, sa mor med lite saktare stämma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
