Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora dagen, då ingen gråt skall vara mer. Och
nu fatta vi hans sista vilorum och bära honom ut
att bliva jord igen såsom han varit haver, och vi som
stå sörjande vid hans läger slå oss för vårt bröst och
sucka med psalmisten: ’Min jämmer nu en ända
har’. Makan gjuter sin sista tår och säger: ’Min
vilotimma ljuder En gång, den sista gång.’ Och
sedan vi jordat den käre avlidne i mullen, samlas vi
åter här för att dricka hans gravöl, trösta hans
sörjande maka och uppbygga varandra med kristliga
betraktelser inbördes. Amen.»
Jag minns än, att jag fann talemannens kristliga
ordvändningar lite besynnerliga, men undrade
ingalunda, att kvinnorna gräto och snyftade. Jag gjorde
själv på samma sätt och fann det högst upprörande,
att en av pojkarna halvhögt sa under talet, när det
var fråga om att »husbonden» nu skulle bli till
jord igen:
— Nu är det slut med toddypimplandet.
— Där han kommer, får han nog vattnet varmt,
viskade en annan, som dock hasteliga blev röd och
stum, när far tog honom i örat och nöp till.
Ordentligt — om jag känner fars fingrar rätt.
Så gick färden till kyrkan, där liket jordades.
Prästen höll ett långt tal om den hädangångnes
dygder och verksamhet i församlingens tjänst.
Därefter samlades alla i kyrkan, och efter gudstjänsten
bar det av till sorgehuset.
Efter mycket krus blevo äntligen alla släktingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
